lotta elvin

idag har jag spenderat fyra timmar på en work shop om dataprogrammet NVivo.
vi har lärt oss lägga in och koda intervjuer med hjälp av programmet.
jättebra om man ska använda kvalitativa intervjuer som empiri i sin uppsats.
det ska inte jag, men det är ju bra ändå.
det tråkiga är bara att det tog tid från hemtentan.

men det som var tråkigast var väl ändå alla puckon som finns.
inga namn nämnda.
men när man läser c-nivå på universitetet har man väl så pass mycket datavana att man vet vad ctrl+v är?!
eller...?
och genomgången av alla sätt man kan öppna ett projekt med (via projektet direkt, eller först programmet och sen öppna projektet), kändes väl bra onödigt att ta tio minuter till?
eller...?

suck. suck. suck.

själv råkade jag ut för en liten programkrasch efter halva tiden. programmet hängde sig, mitt projekt hade inte sparats helt, och datorn sa att såväl mitt projekt som mitt program var "korrupt". yeah, liksom.
det var bara att starta om datorn (och alla ni som någon gång suttit vid universitetets datorer vet att det tar en kvart att bara starta datorn) och sen göra om heeeela projektet från början så jag kunde hänga med den sista timmen.

tur att jag vet vad ctrl+v och liknande kommandon innebär.

panik hade i alla fall utbristit om detta hänt andra människor. och med panik då menar jag hysteri.
som tur var hände det inte dem, utan mig.

tack och lov för det!
och alla andra ska nog tacka för det också.
jag kan i alla fall skratta åt saker när det går fel, och inte bli hysterisk.

om någon känner sig träffad ber jag inte om ursäkt.