lotta elvin

en helg i korven.
en helg med trevliga kunder.
men också dessa irriterande kunder.
hur svårt kan det vara att beställa korv på ett "korrekt" sätt?

s c e n a r i o  #  e t t :

en kund kommer fram och slänger en femma på bänken och stirrar på en som "ge-mig-vad-jag-vill-ha-då!".
snällt säger man:
hej, vad vill du ha för femman?
kunden svarar (aningen irriterat):
en korv!

hur ska jag kunna veta att det är just en kokt korv kunden vill ha för sina fem kronor, då vi även har glass och pizza för samma summa?!
och även om det bara var korven som kostade fem kronor - har inte kunden tillräckligt med hyfs för att säga hej och bara säga vad han eller hon ska ha - så svårt kan det väl inte vara?
jo, tydligen.

s c e n a r i o  #  t v å :

en familj har stått i kön i kanske fem minuter. ovanför oss sitter stora skyltar med de olika menyerna vi har, och bakom oss sitter en mer detaljerad skylt med styckpriserna på allt vi säljer (även denna tillräckligt stor för att kunna läsas på avstånd).
när kunderna sedan äntligen kommer fram till oss, med en ringlande rad av människor bakom, vet de ändå inte vad de vill ha! och det ska divideras hit och dit och det ska ändras och fan-och-hans-moster.

ska det vara så svårt att bestämma innan man kommer fram vad man vill ha?
vi står ju inte där för att le och bara vänta. vi vill kunna hjälpa så många som möjligt på så kort tid som möjligt, men med kunder som dessa går det bara inte.

kön bakom växer och växer.

s c e n a r i o  #   t r e :

en familj (eller större sällskap) kommer fram och ska beställa. de börjar med någon meny och någon extra korv/pizza och dividerar mellan varandra. eftersom det blir väldigt rörigt både för dem och för oss, så säger man snällt:
om ni bara säger hur många korvar/pizzor/drickor ni vill ha, så blir det bra!
då börjar de ännu en gång rabbla om menyer hit och dit och allt blir fel - igen.
då säger man:
jag har slagt in x antal korvar, y antal pizzor och z antal drickor - stämmer det?
och kunderna tittar på varandra och säger:
alltså, vi ska ju ha en meny a och en meny b och sedan extra...

suck!
trots att man förklarar att datorn ändå räknar om det till menyer då man slagit in allting, så är det som om de inte litar på en.

kön bakom växer och växer.

s c e n a r i o  #  f y r a :

liknande det föregående.
fast här har kunden stått i kö i kanske fem minuter och bestämt sig för vad denne vill ha.
när man sedan säger hur mycket det kostar, så har kunden helt plötsligt (bara sådär) insett att plånboken ligger någonstans långt ner i väskan och måste gräva efter den för att hitta pengar.

eller...

s c e n a r i o  #  f e m :

...så har kunden insett att maken/makan har pengarna och denne/denna står i kassakön och betalar för alla prylar de köpt på ikea. och kunden måste då be oss vänta så han eller hon kan hämta pengar (och vi har ju redan slagit ut köpet och måste fullföjda det innan vi kan fortsätta med nästa kund. suck.).

kön bakom växer och växer.

s c e n a r i o  #  s e x :

alla dessa otrevliga kunder som bara slänger fram pengarna på disken, trots att man snällt sträcker fram sin hand för att ta emot pengarna.
om jag får en sådan kund brukar jag ganska bestämt lägga tillbaka växeln på disken, trots att kunden sträcker fram sin hand för att ta emot den.

men varför ska jag vara trevlig då kunden var otrevlig?
varför ska jag lägga pengarna i dennes hand då denne inte lade dem i min?

och kunden blänger surt på mig som om jag vore den otrevligaste han eller hon mött under dagen.
trust me, känslan är ömsesidig.

s c e n a r i o  #  s j u :

en kund beställer "en korv".
ofast då en kund beställer "en korv" är det en kokt korv denne vill ha (då den är billigast). och vi ska inte behöva fråga vareviga kund om det är en kokt eller grillad korv denne vill ha. tänk vad kön skulle växa då!

kunden får sin kokta korv och ska precis ta den då kunden bakom beställer en grillad korv.

kund ett:
va? finns det grillad korv?! det sa du inte! det vill jag ha!

(nej. jag sa inte heller att vi har glass och pizza och dricka och festis och godis och...)
men det kan man ju inte säga.

så man säger snällt att:
jadå, visst har vi grllad korv! men den kostar tio kronor, och inte fem. så om du lägger till fem kronor kan du få en grillad istället.

kund ett:
nej, då vill jag inte ha det!

och där gick massa tid som man kunde klarat av tre kunder till på.

kön bakom växer och växer och växer.

- - -

men vi är vana. och duktiga och serviceintriktade - så vi jobbar vidare utan några problem!
men visst är det stundtals ett skådespel.

det finns så många fler scenarion att berätta om, men jag vet inte om ni vill höra fler.
men nu har ni fått några, och indirekta tips om hur ni gör det smidigare för både er, och oss i korvbaren, då ni handlar korv på ikea linköping (och alla andra ikea-varuhus i världen).