torka.
men orden fastnar inte.
de fastnar bara i min hjärna och vill inte komma ut.
hur många gånger har inte jag känt detsamma? man vill, vill, vill. men hur man än vänder på orden så blir de bara en ful jävla ramsa som låter förjävligt. man har så mycket vackra ord och tankar som bara vill ut. och ovackra med för den delen. men inget kommer ut. fastnar. jag vill skriva. verkligen vill. men jag kan inte. varför e de så?
föresten så läste jag nåt reportage om bob hansson (har du läst nåt av honom?) han menade på att nästan alla skriver bra när de är sorgsna, ledsna, nere. men att han även kan skriva av glädje och lycka. jag kan bara skriva bra när jag har sorg, är nere. det är synd. tråkigt. borde inte vara så.
Så är det så ofta för mig nu för tiden.. :/
jag har glöm,t hur man gör känns det som...
men jag tror att har man det i sig så kommer dom tillbaka, orden alltså.